Tjernobyl och den ickefredliga atomen

Inledningsvis omfamnade den sovjetiska befolkningen kärnkraften som en symbol för sovjetunionens styrka. Reaktorerna i Tjernobyl, som ligger i utkanten av den idag övergivna staden Pripjat i Ukraina nära gränsen till Vitryssland, var av typen RBMK vilkas konstruktion är instabil. Det visade sig smärtsamt tydligt i april 1986 när ett nattligt experiment gick snett och reaktor nummer 4 exploderade med fasansfulla följder. Att glasnost inte var ledordet blev tydligt då det tog flera dagar innan omvärlden fick reda på vad som hänt. Inte ens befolkningen i Pripjat blev informerade om allvaret i situationen. Att besöka Tjernobyl idag är både fascinerande och spännande samtidigt som det väcker många tankar. En solig sommardag känns det nästan overkligt att katastrofen ens inträffat. Gräs, träd och djur tycks ha återhämtat sig men ödsligheten ligger fortfarande tung över området. Samtidigt rostar sarkofagen som mödosamt byggdes över reaktorn sönder. Pengar för att bygga en ny tycks svårt att skaffa fram.

Reaktor 4 och dess sarkofag som den ser ut idag.

Moderna Resor- nya numret ute

Grymt nytt nummer av Moderna Resor finns snart på en pressbyrån nära dig. Bland annat kan man läsa min krönika/intervju med Lars Lerin. Och så klart massa sköna reportage från platser runt om i världen. Se så, spring och köp!

För dig naken

Filmen Lars Lerins guddotter gjort har snart premiär. Jag ser väldigt mycket fram emot att se den. I nästa nummer av Moderna Resor kommer ni kunna läsa intervjun jag gjorde med Lars på sidan vi kallar Ikonen. Där platsar han verkligen. Min favoritkonstnär från Sverige.

Matlagningskurs i Thailand

Att gå en matlagningskurs i Thailand är hur värt som helst och om man reser runt i landet tycker jag man ska passa på att gå kurser i både norr och söder. Maten skiljer sig mellan de olika regionerna och likaså är råvarorna av olika sort och kvalitet beroende på vart man är. Klibbigt ris ”sticky rice”, laab och andra maträtter från Isan kan man lära sig i norra Thailand medan fiskcurrys, räkor och annat inte är fel att laga till på en strand. Det finns massor av skolor och vilken som är bäst varierar. Time for Lime på Ko Lanta är ett säkert kort, annars är det bäst att fråga runt!

En tunn degplatta rullas runt köttet och grönsakerna. Det var lite halvknepigt att få det hela att hålla ihop och samtidigt inte ha sönder degen men tillslut gick det.

Snabb fritering i het olja gör vårrullarna sådär krispiga de man köper i affären och lagar i ugnen inte blir… Det gäller att vara snabb, för mycket frityr och de blir för hårda.

Sådär ja. Serverat med sås i bambubladsskålar.

Tallinns utkanter fascinerar

Fler bilder från helgen. Ser fram emot kommande fotoprojekt på andra sidan Östersjön. Jag är övertygad om att Kopli kommer växa fram som Tallinns kreativa centrum och jag vill vara där när det händer.

I don’t want to go to sleep either.

Sightseeing i Kathmandu

Bor i Boudha precis som sist. Här är det underbart att bo jämfört med Thamel men det ligger lite i utkanten av stan. Idag beger jag mig strax iväg till Patan för lite hederlig sightseeing och insupande av Kathmandus aningen (läs extremt) förorenade miljö/luft. Planen är att åka vidare mot Thamel och möta upp Frida för middag. Kolla in på hennes blogg så får ni se bilder på mitt första mål för dagen, Patan Durbar Square.

Boudhas magiska stupa och till höger högst upp i tegelbyggnaden ligger restaurangen Paradise som har bra mat.

Jomsom, Marpha, Kagbeni och Muktinath i Nepal

I måndags tog jag och Sonam ett skakigt propellerplan (Tara Air/Yeti Airlines, bra bolag faktiskt) upp till Jomsom. En flygresa på ca 20 minuter som till fots tar ca 6 dagar. Flög förbi Poon Hill (på bilden nedan). Ganska komiskt, mitt ute i ingenstans står helt plötsligt 45 pers och glor mot himlen. Eller rättare sagt, Annapurna-bergskedjan på andra sidan flygplanet. För ett par år sedan stod jag själv där och kollade på planen på väg norrut. Vi landande säkert men propellerplan, berg och vindar är en ganska läskig kombination.

Väl framme i Jomsom kändes Himalayas toppar väldigt nära. Bilden nedan tog jag från landningsbanan i Jomsom innan vi vandrade iväg söderut mot Marpha.

Vi promenerade genom dalen och kom fram till Marpha på två timmar, kan gå på en om man traskar på men det fanns ju ingen anledning att stressa. Dessutom vandrade jag i converse. Tips från coachen är att ta med vandringsskor/kängor. Jag hade ju inte planerat en vandring så därför saknade jag ”nödvändig” utrustning. Dock skuttar lokalbefolkningen runt i tofflor och flipflops så visst gick det. Mest imponerande var den poliosjuke indiske pilgrimen vi mötte på den branta vägen till Muktinath några dagar senare. Han hoppade fram på kryckor. Med packning.

Vi besökte det tibetanska flyktinglägret utanför Marpha. Ungefär 200 personer bor där och vi välkomnades ordentligt. Bodde över och var med på den lokala skolans idrottsdag. Spännande att se hur livet skiljer sig åt här jämfört med Kathmandu och Pokhara. Att deras liv är hårt råder det ingen tvekan om.

Efter besöket i lägret styrde vi återigen kosan norrut och vandrade förbi Jomsom till Kagbeni. Vägen till Kagbeni sög. Eller, naturen är extremt häftig, som en blandning mellan öken, bergslandskap och månen men vägen var stenig och mina sulor tunna. Den sista dagens vandring gick brant uppför till Muktinath. Ett väldigt speciellt tempel finns att besöka där dit både hinduer och buddhister vallfärdar. Dessutom brinner en evig låga i en bäck inne i ett av dem. Kan inte förklara naturfenomenet men jag förstår varför folk speciellt förr trodde det var något heligt.

Imorse flög vi tillbaka till Pokhara och sedan trängde vi oss in i en minibuss som susade iväg (läs sniglade fram i 40 km/ h medan lastbilar blåste svarta moln av avgaser in genom det öppna fönstret) till Kathmandu där jag nu sitter och njuter av en välförtjänt (?) pizza och ett glas rött.