C-uppsats, ångest och kaffe

Kraschlandade mer eller mindre bokstavligt i ett mörkt Sverige och ett pluggträsk för nu en dryg vecka sedan. Har ägnat typ 90 % av min vakna tid åt kandidatuppsatsen som jag tycker kan brinna i helvetet i princip. I alla fall just nu. Klassisk student-meltdown helt enkelt. Jag menar hur kul är det att gå upp 04:45 och plugga? Tur att vi fick fina muggar i julklapp av syrran som åtminstone gör kaffedrickandet roligare. Sedan att min 9 kronors mjölkvisp från IKEA får kaffet att likna en epresso-maskinprodukt/café kaffe är ju inte helt fel. Kul att jag fyller år i övermorgon och kommer behöva ägna dagen mestadels åt plugget. Antar ni kan förlåta min frånvaro online…

Om någon känner sig manad att läsa och ge feedback på min uppsats är det bara att kommentera…

Tallinn hela veckan

Nu har vi kommit fram till Tallinn och jag sitter på mitt favoritcafé i Kopli. Gillar att åka runt bland de gamla trähusen och sedan slå mig ner här med en kopp superbilligt kaffe (aka kaffe latte i ett högt glas med massa skum för den rätta ny- pretto känslan utan att behöva betala 45 kr som i Stockholm). Så, medan Fredrik jobbar ute på stan passar jag på att skriva veckans inlämningsuppgift i samhällsgeografin (läser C- kursen nu!). Mer specifikt jämför jag realismen och struktureringsteorin samt ANT.

Men sen blir det semester! Depeche Mode Baar, vårt indiska favorithak och givetvis linhandlandet av billig öl av konstiga märken står på schemat. Jag gillar verkligen Tallinn, sorgligt på sätt och vis att vi inte flyttade hit, men som sagt, det är ju väldigt nära hem och en weekend då och då är ju en smart lösning!

Den enda ångesten är resan hit. Hur bortförklarar man att jag numera vet vilken av Tallinks färjor jag helst åker på? Jag balanserar uppenbarligen på en tunn tråd där minsta felsteg innebär ett fall ned i white- trash träsket. Ångest…

Tillåt mig illustrera:

Bildkälla.

Försök förklara varför du står över dessa personer när du åker färja oftare än dem. Det hjälper inte alltid med ”legitima” anledningar som att det bara är jobbresor. Inte bra för det intellektuella egot att inse att man är silver- medlem hos Tallink…

Höstens uppdrag

Det har onekligen varit lite tyst här inne den senaste månaden. Kanske för att det inte är lika kul att skriva om livet i Sverige som i Indien, eller för er att läsa heller för den delen. Eller?

Upptagen har jag varit i vilket fall sedan vi avbröt semestern för att åka hem och jobba. I don’t do vacation so good. Hur som helst, numera bor jag och Fredrik i stan! Utkanten av Östermalm för att vara exakt. Dessutom har terminen dragit igång på högskolan, och kursen, det är såklart Samhällsgeografi C! Uppsatsen ska in och alltihop. Men det hindrar såklart inte mitt företag från att växa in i konsult-branschen och landa ett kontrakt med Skrattkammaren.

Mest ser jag fram emot publiceringen av jobbet jag gjorde i Bangladesh! Jag säger till när magasinen finns hos en Pressbyrå nära dig.

Hur fördriver ni andra hösten? Fler som pluggar?

Varför läsa på universitet?

Snubblade över ett klockrent citat som borde få varenda en att börja läsa på universitet/högskolor:

”Vi universiteten få de studerande inte endast det nödvändiga kunskapsstoffet. Universiteten kunna också ge dem något värdefullare: den respekt för sanningen, den självständighet i uppfattningen och den moraliska byggnad som kräves för att leda den allmänna opinionen och icke slaviskt låta sig ledas av denna.” – Curt Weibull, 1945

För vad du än läser så kommer du få ovanstående. Även om själva kunskapsstoffet skiljer sig mellan olika utbildningar. För ett par veckor sedan i Dharamsala frågade jag 24 unga tibetaner mellan 17- 30 år vad de behövde för att göra sitt liv bättre. Majoriteten av dem svarade utbildning.

Och här i Sverige rynkas det på näsan och många orkar inte ens plugga trots att högkvalitativ utbildning finns att tillgå. GRATIS. Dessutom kan man läsa väldigt flexibelt i Sverige. Blanda distansstudier med kurser på campus, hoppa mellan högskolor eller stanna på samma. Det finns hur mycket kurser och program som helst att välja mellan. Naturligtvis är högre utbildning långt ifrån allt men jag sticker inte under stol med att jag tycker utbildning är extremt viktigt.

Vad läser du i höst? Kanske en Historia A?

En fördel med distansplugg…

… är onekligen att jag kan sitta på ett tak och plugga med den här utsikten:

Tyvärr är det sista gången idag… för sedan följer ett dammigt och varmt besök i Delhi innan jag flyger till Dhaka (Bangladesh) på fredag. En rolig (eller okej, rätt sorglig) sak förövrigt, fick peka ut Singapore på en karta här om dagen för två resenärer från Holland som trodde att det var en stad i Kina. Rätt världsdel åtminstånde…

Dharamsala…

Igår var jag återigen med på en konversationsklass hos Learning and Ideas for Tibet och ställde frågor till uppsatsen. Bland annat bad jag eleverna själva definiera vad som är tibetansk kultur. Även idag ska jag vara med på lektionen fast med 4 nya frågor! Dessutom hade jag tänkt besöka TIPA, Tibetan Institute of Preforming Arts. Så himla mycket att göra nu sista veckan i Indien!

I förrgår besökte jag återigen templet där Dalai Lama har sin bostad, längs vägen in satt en hinduisk sadhu och återigen framträder Indiens mångfald.

Intervjuarbetet forsätter…

Hos Learning and Ideas for Tibet fick jag idag ännu en möjlighet att ställa frågor under lektionen i engelsk konversation. Jag frågade bland annat om de värsta problemen i Dharamsala och många påpekade mängden bilar på de smala vägarna, nedskräpningen av miljön och vattenbristen. Jag fråga också vad Dalai Lama betyder för dem personligen och varför tibetanerna behöver honom.

Ett väldigt poetiskt och målande svar på frågan om vad Dalai Lama betyder för dem personligen var:

”To me His Holiness the Dalai Lama is like a parent because his compassion is deep like the ocean. His speech and teachings advise me in my life like the moon shines in darkness.”

Jag kan inte annat än önska att vi i Sverige också hade en sådan förebild och jag måste säga att jag verkligen respekterar Dalai Lamas arbete. Särskilt sådant många inte känner till, som den gradvisa uppbyggnaden av ett demokratiskt system i exil.

Nu på kvällen har molnen hunnit skingras och jag har precis genomfört en gruppintervju med 5 tibetaner födda i Tibet. ”Tenzin” berättade om sin vandring från Kham, östra Tibet, genom Nepal och till Indien. Hon var 10 år och lämnade hela sin familj bakom sig i sökandet efter utbildning i Indien. Hon har nu fått ett stipendium för att studera handel på ett universitet i södra Indien.

Kanske ett passande tillfälle att säga att även jag precis erhållit ett stipendium, denna gång från Helge Ax:son Johnsons Stiftelse för att fortsätta insamlingen av empiri. Denna gång i Nepal. Jag vill passa på att tack så hemskt mycket för denna möjlighet jag nu får till att dyka djupare in i det tibetanska exilsamhället.