Arkiv | Bangladesh RSS feed for this section

Rickshaws och H&M:s skatteplanering

26 Jun

Det vimlar verkligen av rickshaws här i stan och jag tycker de är klockrena transportmedel. Miljövänliga och smidiga på trånga gator. Förarna dock, de har onekligen ett hårt jobb. Fysiskt krävande och extra illa blir det i den fruktansvärt förorenade luften i Dhaka. Dessutom tvingas de ofta betala mutor till maffian för att få arbeta i vissa stadsdelar. Samtidigt är det få i Bangladesh som har, det vi med västerländskt perspektiv kallar, ”humana” jobb.

Och vet ni vad det värsta är?

Att vi i Sverige hade kunnat se till att många av de som far illa på jobbet inte behövde göra det. Vi kan till exempel köpa rättvisemärkta kläder och varje gång vi köper något på H&M, Kappahl, Lindex eller MQ fråga exakt varifrån kläderna kommer och vad företagen gör för att förbättra arbetarnas miljö. Eller varför inte pressa våra politiker till att driva frågan i EU om att multinationella företag borde redovisa vinster landsvis. Gunilla Carlsson, här om någonstans borde du engagera dig! För de miljoner i skatt som multinationella företag skulle kunna bidra med i utvecklingsländer kanske är framtidens bistånd?

Dessutom, visste ni att H&M skatteplanerar? Med andra ord suger de ut precis så mycket det någonsin är möjligt i Bangladesh genom att inte låta dem få de, ack så nödvändiga, skatteintäkterna som krävs för att bygga ett fungerande samhälle. H&M:s intäkter är varje år högre än Bangladesh statsbudget ändå skattar man bara ca 600 kr i landet. 

”2009 gjorde H & M en vinst före skatt på drygt 22 miljarder kronor. Huvudägaren, familjen Persson, delade i våras ut nästan fem miljarder kronor till sig själv.”  Läs mer hos DN!

Läs Action Aid:s rapport här

Förövrigt äcklas jag över Ingvar Kamprad och hans IKEA som jag samma sak mot Sverige. Men i Sverige känns sådan inte alls på samma sätt som i ett av världens fattigaste länder.

Dhaka diary

25 Jun

Ägnade dagen åt att åka auto-rickshaw/baby taxi med så mycket galler runt att jag trodde mig vara i en bur. Mest för att långa sträckor inte är något för rickshaws (de med cyklar) och auto- rickshaw är billigare än en riktig taxi. Sedan är det ju något av min hobby att testa lokala versioner av rickshaws och auto-rickshaws. Fast kortare sträckor är det såklart cykelversionen som gäller. Klart bästa sättet att se stan, man kommer fram utan att röra sig och får dessutom överblick över det mesta. Fascinerande också att hamna i trafikkaos enbart bestående av rickshaws…

Besökte bland annat New Market i utkanten av Old Town och sedan Lalbagh, ett arv från mogulernas tid som dock inte riktigt matchar indiska Taj Mahal.

Det övergripande intrycket är att Dhaka är renare och mer välordnat än många indiska städer jag besökt. Ta Indore till exempel som är etter värre och som jag ärligt talat avskyr. Även de äldre delarna av Dhaka är i min mening finare och trevligare än motsvarande i Old Delhi och Varanaso. Jag är positivt överraskad helt enkelt och trivs som fisken i vattnet. Svett-vattnet that is för helvete vad fuktigt det blir på dagarna.

Stirras gör det, och det i mängder men det är en vänlig nyfikenhet. I Contonment sprang en tjej fram och sa ”Hello, can I talk with you?”. Hon ville bara veta var jag kom ifrån och sen skaka hand. Kul att man kunde lyfta någons dag lite, hehe.

Tänkte promenera ut igen nu, bor i Gulshan vilket är rikemansområdet här i stan men för en eftermiddagsrunda och middag ensam känner jag inte direkt för att dra iväg alltför långt.

Framme i Dhaka

24 Jun

Glad midsommar! Känns ganska avlägset med midsommar för mig här i Bangladesh men ni där hemma tar väl en nubbe extra för mig?

Får se om det blir någon rickshaw färd idag, bilden är från Old Delhi. Här i Bangladesh finns det både fler rickshaws och de är fantastiskt fint dekorerade! Visar bilder imorn!

New Delhi…som att spotta paan i motvind

23 Jun

New Delhi är ganska mycket hatkärlek för mig, lite som Indien i stort, men Delhi är värre än Indien. I alla fall just nu.  Det är 38 grader varmt, dammigt som tusan och imorse kl 05.00 gick mitt flyg hem. Som jag inte var med på. Just den biten är i och för sig toppen egentligen eftersom jag fått världens ballaste frilansgig i Bangladesh istället men jag saknar ju er där hemma!

För att återgå till livet i Delhi så är det lite grann… ett steg fram, två steg bak. Med ganska mycket, hum, ovanliga inslag. Således, min dag:

Tunnelbanan är både fin, billig och det finns massa linjer och stationer att välja på. Nedan en bild från stoppet jag gjorde i Paharganj, stationen heter Rama Krishna Ashram Marg. Det bästa är att tjejer har vagnen längst fram för sig själva. Könsdiskriminering? Förvisso, men de sexuella trakasserier kvinnor utsätts för här dagligen gör det sorgligt nog nödvändigt.

Fast man får inte ta med sig vad man vill på tåget. Radioaktiva ämnen bör exempelvis lämnas hemma. (Observera bakgrunden till den seriösa skylten.) Jag fick förövrigt springa från polisen efter att ha tagit bilden…

Och, om du har ett gammalt lik stående hemma, ta inte med det heller. Eller delar av det. Bara så att du vet! Sedan var du kanske tveksam gällande dina gamla trasor? Några med målarfärg på andra med olja, kanske oljiga trasor går bra?

Nope, oljiga trasor är inkluderad i förbudet. Skönt med tydlighet, jag var lite förvirrad.

Fruktansvärt trött på värmen och alla idioter kring Connaught Place som försöker lura på mig diverse varor, tjänster, hjälp och annan skit tänkte jag göra ett återbesök på Cha Bar i Oxford Bookstore.

Men enligt stående indisk rutin. Epic fail:

Stack istället med tunnelbanan (dumpade mitt radioaktiva avfall i en buske först) till Old Delhi. Lite mer kaos är ju nice tänkte jag. Olika sorters snabbmat erbjuds. På ena sidan gatan:

Och så mitt emot:

Palla tänkte jag och tog en rickshaw tillbaka mot tunnelbanan. När det går segt i den egna halvan på gatan är det självfallet inga problem att köra mot körriktningen:

Men sista tunnelbaneresan gick smidigt och nu hänger jag i Majnu Ka Tilla för kvällen. Imorn bär det av till Bangladesh!

Frilansuppdrag för Sida i Bangladesh

5 Jun

I slutet av månaden beger jag mig till Bangladesh för att tillsammans med David Hulth Wallgren rapportera i svenska medier om bland annat bistånd, mänskliga rättigheter och miljöfrågor för Sidas räkning.

I Bangladesh är bristen på jämställdhet ett stort problem och att en stor del av landets befolkning (alltså kvinnorna) förblir outbildade och arbetslösa är ett fruktansvärt resursslöseri. Detta uppdrag erbjuder en grym möjlighet för mig att dyka djupare ned i ännu ett sydasiatisk land och jag hoppas ni vill hänga på!

(På bilden köar jag med andra kvinnor för att se ceremonin vid den indisk/pakistanska gränsen Attari/Wagah nära Amritsar. Männen köar på andra sidan vägen för att även dem genomsökas av säkerhetsvakter innan vi kan närma oss gränsen.)

Läs rapporter om Bangladesh hos Eldis, nyskrivet och aktuellt om gender hittar ni här!

Jag fascineras av Bangladesh (mycket korta) historia. Åtminstånde så är landets historia som nation kort i och med att det skapades efter delningen från Pakistan. För er som inte har Sydasien som huvudområde och inte just skrivit 9 hp tenta på ämnet så såg situationen lite kortfattat ut såhär: Indien, Pakistan och Bangladesh styrdes under britterna som ett land. 1947 delades nationen till självständiga Indien och Pakistan med Mohammad Ali Jinnah som första president i Pakistan och Jawaharlal Nehru som indisk premiärminister. Området som idag är Bangladesh kallades Östpakistan och var en del av staten Pakistan. När Östpakistanska partier, trots vinnande av val, inte fick komma till makten eftersom partierna i väst vill behålla densamma började problemen. Den pakistanska armén attackerade tillika civila med 10 miljoner flyktingar som resultat.

Indiens premiärminister var då Indira Gandhi och mycket på grund av hennes inverkan delades Pakistan efter kriget mot Indien. Östpakistan blev således Bangladesh 1971. Sedan dess har såväl konflikter som naturkatastrofer slagit hårt mot landet. Mer om Bangladesh kommer dyka upp här titt som tätt!

Uppdrag Bangladesh- RFSU:s mammaambassadör bloggar

17 Mar

Bangladesh, som var en del av Indien innan det blev östpakistan och sedan på grund av Indira Gandhi en självständig stat på 70- talet, har många likheter med landet där jag nu bor. Men det är överlag fattigare, befolkningen är muslimer och översvämningar drabbar ofta landet.

Att unga kvinnor främst i mindre utvecklade länder tvingas bli mammor istället för att utbilda sig känner de flesta till. Men hur många av er kan egentligen föreställa er att många i Bangladesh inte ens vet hur ett barn blir till, vad sex är eller hur man kan skydda sig från oönskad graviditet?

Inte alla, men många män i Bangladesh förstår inte vikten av att sin fru ska få äta sig mätt. Kvinnan äter sist och minst av alla i familjen. Sedan förväntas hennes kropp kunna producera fler barn- även om hon inte vet hur det går till.

Det finns NGO:er som arbetar med att rätta till denna snedvridning men det går långsamt. För långsamt. Mödradödligheten bland tonårstjejer är 30- 50 % högre än bland vuxna kvinnor. Och hur förklarar man vikten av att föda på sjukhus- inte hemma?

Jenny Nordlander bloggar som RFSU:s nya Mammaambassadör. Läs hennes blogg Uppdrag Bangladesh här!