Arkiv | Tibet RSS feed for this section

Jomsom, Marpha, Kagbeni och Muktinath i Nepal

23 Mar

I måndags tog jag och Sonam ett skakigt propellerplan (Tara Air/Yeti Airlines, bra bolag faktiskt) upp till Jomsom. En flygresa på ca 20 minuter som till fots tar ca 6 dagar. Flög förbi Poon Hill (på bilden nedan). Ganska komiskt, mitt ute i ingenstans står helt plötsligt 45 pers och glor mot himlen. Eller rättare sagt, Annapurna-bergskedjan på andra sidan flygplanet. För ett par år sedan stod jag själv där och kollade på planen på väg norrut. Vi landande säkert men propellerplan, berg och vindar är en ganska läskig kombination.

Väl framme i Jomsom kändes Himalayas toppar väldigt nära. Bilden nedan tog jag från landningsbanan i Jomsom innan vi vandrade iväg söderut mot Marpha.

Vi promenerade genom dalen och kom fram till Marpha på två timmar, kan gå på en om man traskar på men det fanns ju ingen anledning att stressa. Dessutom vandrade jag i converse. Tips från coachen är att ta med vandringsskor/kängor. Jag hade ju inte planerat en vandring så därför saknade jag ”nödvändig” utrustning. Dock skuttar lokalbefolkningen runt i tofflor och flipflops så visst gick det. Mest imponerande var den poliosjuke indiske pilgrimen vi mötte på den branta vägen till Muktinath några dagar senare. Han hoppade fram på kryckor. Med packning.

Vi besökte det tibetanska flyktinglägret utanför Marpha. Ungefär 200 personer bor där och vi välkomnades ordentligt. Bodde över och var med på den lokala skolans idrottsdag. Spännande att se hur livet skiljer sig åt här jämfört med Kathmandu och Pokhara. Att deras liv är hårt råder det ingen tvekan om.

Efter besöket i lägret styrde vi återigen kosan norrut och vandrade förbi Jomsom till Kagbeni. Vägen till Kagbeni sög. Eller, naturen är extremt häftig, som en blandning mellan öken, bergslandskap och månen men vägen var stenig och mina sulor tunna. Den sista dagens vandring gick brant uppför till Muktinath. Ett väldigt speciellt tempel finns att besöka där dit både hinduer och buddhister vallfärdar. Dessutom brinner en evig låga i en bäck inne i ett av dem. Kan inte förklara naturfenomenet men jag förstår varför folk speciellt förr trodde det var något heligt.

Imorse flög vi tillbaka till Pokhara och sedan trängde vi oss in i en minibuss som susade iväg (läs sniglade fram i 40 km/ h medan lastbilar blåste svarta moln av avgaser in genom det öppna fönstret) till Kathmandu där jag nu sitter och njuter av en välförtjänt (?) pizza och ett glas rött.

Tibetan Uprising Day 10:e mars

11 Mar

Igår var det 53rd Tibetan Uprising Day vilket markerades med demonstrationer runt om i världen. Jag gick med demonstrationen i New Delhi och fotograferade massor. Efter en lång vandring längs Delhis gator avrundades arrangemanget vid Jantar Mantar nära Connaught  Place i centrala Delhi. Hit samlas ofta demonstrerande människor. Längs vägen hade vi poliseskort, både kvinnliga och manliga poliser men lathis i händerna. Det är bambustavar de använder för att slå folk med. Nu var det väldigt fredligt och inga ingripanden gjordes från polisens sida utöver att skydda oss från den hetsiga trafiken. Det är skillnad mot situationen i Nepal där fredliga demonstranter slogs ned av polisen och en tibetansk tjej med en ”Free Tibet” t-shirt tvingades ta av sig den mitt på gatan när hon plötsligt omringades av polis.

Vill ni se fler foton kika gärna in hos Tibetan Youth Congress lokalavdelning Samyeling Delhi. Där finns Lobsangs bilder! En solidarisk like/gilla är inte fel att bjuda på heller hörrni.

Indien och Nepal: bokat och klart!

19 Feb

I mars åker jag till Nepal via Delhi där jag stannar ett par dagar eftersom jag ska dokumentera Tibetanernas 10 mars- demonstrationer. Biljetten bokad och nu kan förberedelseprocessen dra igång på riktigt!

Varför läsa på universitet?

16 Jul

Snubblade över ett klockrent citat som borde få varenda en att börja läsa på universitet/högskolor:

”Vi universiteten få de studerande inte endast det nödvändiga kunskapsstoffet. Universiteten kunna också ge dem något värdefullare: den respekt för sanningen, den självständighet i uppfattningen och den moraliska byggnad som kräves för att leda den allmänna opinionen och icke slaviskt låta sig ledas av denna.” – Curt Weibull, 1945

För vad du än läser så kommer du få ovanstående. Även om själva kunskapsstoffet skiljer sig mellan olika utbildningar. För ett par veckor sedan i Dharamsala frågade jag 24 unga tibetaner mellan 17- 30 år vad de behövde för att göra sitt liv bättre. Majoriteten av dem svarade utbildning.

Och här i Sverige rynkas det på näsan och många orkar inte ens plugga trots att högkvalitativ utbildning finns att tillgå. GRATIS. Dessutom kan man läsa väldigt flexibelt i Sverige. Blanda distansstudier med kurser på campus, hoppa mellan högskolor eller stanna på samma. Det finns hur mycket kurser och program som helst att välja mellan. Naturligtvis är högre utbildning långt ifrån allt men jag sticker inte under stol med att jag tycker utbildning är extremt viktigt.

Vad läser du i höst? Kanske en Historia A?

Intervjuarbetet forsätter…

17 Jun

Hos Learning and Ideas for Tibet fick jag idag ännu en möjlighet att ställa frågor under lektionen i engelsk konversation. Jag frågade bland annat om de värsta problemen i Dharamsala och många påpekade mängden bilar på de smala vägarna, nedskräpningen av miljön och vattenbristen. Jag fråga också vad Dalai Lama betyder för dem personligen och varför tibetanerna behöver honom.

Ett väldigt poetiskt och målande svar på frågan om vad Dalai Lama betyder för dem personligen var:

”To me His Holiness the Dalai Lama is like a parent because his compassion is deep like the ocean. His speech and teachings advise me in my life like the moon shines in darkness.”

Jag kan inte annat än önska att vi i Sverige också hade en sådan förebild och jag måste säga att jag verkligen respekterar Dalai Lamas arbete. Särskilt sådant många inte känner till, som den gradvisa uppbyggnaden av ett demokratiskt system i exil.

Nu på kvällen har molnen hunnit skingras och jag har precis genomfört en gruppintervju med 5 tibetaner födda i Tibet. ”Tenzin” berättade om sin vandring från Kham, östra Tibet, genom Nepal och till Indien. Hon var 10 år och lämnade hela sin familj bakom sig i sökandet efter utbildning i Indien. Hon har nu fått ett stipendium för att studera handel på ett universitet i södra Indien.

Kanske ett passande tillfälle att säga att även jag precis erhållit ett stipendium, denna gång från Helge Ax:son Johnsons Stiftelse för att fortsätta insamlingen av empiri. Denna gång i Nepal. Jag vill passa på att tack så hemskt mycket för denna möjlighet jag nu får till att dyka djupare in i det tibetanska exilsamhället.

Biblioteket

17 Jun

Dimma och moln sveper in McLeod Ganj i ett mjukt grått höljde. Perfekt morgonväder för mig. Sitter på Lhamo’s Croissant med gröt, kaffe och massor av data att analysera. Intervjuade personal nere på CTA igår och spenderade ett gäng timmar inne på biblioteket, huset på bilden nedan. Kan inte förstå riktigt att tiden börjar rinna ut. Exakt en vecka kvar till jag lämnar Indien för Bangladesh.

Jampa Tenzin och Tibetan Refugee Self Help Center

2 Jun

I Darjeeling besökte jag Tibetan Refugee Self Help Center där ett par hundra tibetanska flyktingar bor och försörjer sig genom försäljning av traditionellt hantverk. Där träffade jag, och intervjuade, Jampa Tenzin som bott där i många många år. Igår när jag satt och läste rapporter och artiklar om det tibetanska exilsamhället kom jag över en artikel där han är med. Riktigt bra artikel för övrigt, läs den här!

(Bilden tog jag i Tibetan Refugee Self- Help Center tidigare i våras. Väldigt fint organiserat och rent var det!)

I min uppsats kommer jag visserligen fokusera på exilsamhället som inte lever i en organiserad bosättning men Jampa var till stor hjälp och berättade mycket om hur tibetaner lever i Darjeeling.

En intervju jag gjort här i Delhi var med en ung kvinnlig student. Det är fascinerande att höra om framtidsplaner och drömmar som minst sagt skiljer sig från en vardag fylld av traditionellt hantverk! Imorn reser jag till Amritsar och sedan vidare till Dharamsala, det ska bli fascinerande att intervjua unga tibetaner där och se om deras planer skiljer sig åt från storstadsborna!