Arkiv | Vilnius RSS feed for this section

Sörmländska skogar

15 Sep

I morse gick jag upp, jobbade med en kund ett par timmar och gick sedan ut i skogen med Kolja. Vi njöt av det fantastiska septembervädret som hållit i sig över en vecka nu. Milt, klart och frisk luft. Precis vad som behövs när mycket jobb görs framför datorn. En dryg liter lingon fick vi med oss tillbaka också.

Tillbaka i Litauen för en vecka

2 Jul

Värmen slår emot mig när jag kliver av planet vid elva på kvällen. Känns mer som att komma till Doha än Litauen. Audurius sms:ar och ber mig gå till avgångsterminalen, där går det att stanna till snabbt utan att betala parkering. Lägger det på minnet. Lägenheten på Naugardauko gatve 52 fyller sin funktion men inte mer och kvarteret är sovjetiskt. Fint att se en ny del av Vilnius. Sov bra trots ögonskyddet  (efter laseroperationen). En svettig tur till Rimi inledde dagen som sedan spenderades på biblioteket med uppsatsen.

Bästa botemedlet mot stress

24 Apr

image

Naturen, frisk luft och solljus är tveklöst det bästa botemedlet när det är ”lite mycket”. Att bo på landet är ett av de bästa val jag gjort. Nu gäller det bara att hitta någon sorts balans mellan alla delar i livet. Mental träning hjälper mycket och därför är det extra roligt att bolla sådant med Magdalena i vår nya podcast. Sök på Wilda & Magdalena i valfri poddapp eller på iTunes om du vill lyssna.

En sak jag har kommit fram till med hjälp av min mentala coach är vikten av att prioritera, vara tydlig och kunna säga nej. Detta jobbar jag mycket med och det är ett måste för att jag inte ska stressa ihjäl mig. Naturligtvis i en fin kombination med att vara utomhus.

Den sista vandringen och dagen i Vilnius

8 Apr

image

Ibland är saker i livet som ett plåster. Det sitter fast men mår bäst av att ryckas bort snabbt istället för att pilla bort långsamt och mer smärtsamt. Nu åker jag hem till Sverige igen. Lägenheten är uppsagd och snart urstädad och båten till Stockholm går i eftermiddag. Ett misslyckande? Absolut inte.

Jag har haft på min plan för livet, eller bucket list if you please, att bo utomlands igen. Sagt och gjort så tog jag mitt pick och pack och flyttade till Litauen. Grejen är bara att det är lite väl mycket att beta av alla grejer på livets to do-lista samtidigt. När det inte ens går att vara sjuk utan att allt blir kaos och stressen total är det dags för en ny väg mot målet.

Istället för att betala för en lägenhet och pendla till gården kommer jag försöka plugga på distans och flyga över för tentor och annat viktigt. Om studierna tar ett par månader mer får de göra det. Självklart ska betygen fortsätta att vara bäst men prioriteringar måste göras. Det var inte roligt att vara sjuk och trött och inte känna igen mig själv. Jag vill inte dit igen även om det kanske var influensa och inte går att stoppa. Oavsett så var det en extra tankeställare.

Egentligen är det inte svårare än att jag gör precis som jag alltid gjort. Jag vet var målet är men vägen dit omprövas jämt och ständigt. Nu längtar jag mest efter att hugga ved.

Födelsedagshelg i Vilnius

7 Apr

image

I helgen fyllde fina Fredrik år och det firades genom att högtidligen bjuda in Malin till kalas. De tre musketörerna hann med allt från ölpicknick till lyxdrinkar och det mesta därimellan.

image

Vi inledde starkt med vodkashots på den ryska marknaden. Att beställningen gjordes på litauiska (jag) och ryska (Malin) gjorde oss minst sagt till uppskattade gäster på det här haket. Utmaningen var att keep a straight face i själva shotsituationen för att inte avslöja vår relativa ovana vid drycken kontra övriga gäster som ser det som en självklar måltidsdryck.

image

Glass och ölpicknick. Våga vägra vinter.

image

Efter glassen kilade vi ned på ölets hus där kalaset fortsatte med några lokala godheter. Gubernijos Kvetienis (veteöl) är riktigt gott på tapp och Fredrik slog till på en gårdsöl eller två men jag glömde fota. En taxiresa för 2,5 euro senare tog Fredrik ut hundarna medan jag och Malin högg ett bord åt oss på Briusly för middag. Bommade bilder där med men gott var det! Först därefter åte kameran fram och det var dags för födelsedagsdrinkar på Alchemija. Väldigt gott, fint och trevligt. Jag vet inte hur vi lyckades men vi betade även av vinbaren innan vi slutligen gick hem. Bra kväll!

Att kliva på en buss mer okänd destination

8 Feb

I lördags gick jag upp tidigt och packade ryggsäcken. Planen var att åka till min favoritskog för en vandringstur. Vid Stotis (centralstationen) är det buss 74 som är rätt men när jag stod vid hållplatsen kom en annan buss. Människor verkade väldigt ivriga och trängdes för att komma ombord. Uppenbarligen verkade den här bussen ha en spännande destination som jag tänkte att jag inte kunde gå miste om.

Jag hoppade ombord och bussen rullade iväg åt hel motsatt riktning mot min egentliga plan.

image

Efter 20 minuter hamnade vi här. Mitt ute i ett industriområde söder om stadskärnan.

image

Alla kliver av och jag med. Med raska steg promenerar vi iväg i riktning mot kraftverket.

image

Men innanför parkeringen visar det sig att attraktionen ligger i den gigantiska utomhusmarknaden Gariunai Verslo Parkas.

image

Allehanda prylar fanns till försäljning. Kläder, husdjurstillbehör och massor av bildelar dominerade.

image

En bit bort fanns också en inomhusmarknad som mest av allt påminde om MBK i Bangkok. Det vill säga massor av minibutiker på liten yta.

image

Eftersom jag hade kängor på och var sugen på hike så gick jag till busshållplatsen och hoppade på en buss.

image

Som inte heller denna gång tog mig dit jag ville utan istället till ett ”charmigt” förortsområde. Jag bestämde mig för att hoppa av eftersom bussen åkte allt längre bort från centrum.

image

Sedan blev det långpromenad längs motorvägen tillbaka hem igen. Sista 3 km fick jag åtminstone i stadsparken/skogen Vingio Parkas. Men solen sken och jag fick kilometrar i kängorna. 14 stycken för att vara exakt.

Strävan mot perfektion

21 Jan

”Always look above and beyond yourself. Always try to improve yourself. Always try to improve your craft.”

Citatet kommer från filmen Jiro dreams of sushi (som går att se på Youtube här – rekommenderas!). Filmen handlar om Jiro som är över åttio år men som ändå inte känner att han är så bra på att laga sushi som han skulle kunna bli. Hans restaurang har 3 stjärnor i Michelin-guiden men ändå hittar han varje dag en möjlighet att bli ytterligare lite bättre. Citatet ovan kommer från hans son som gått som lärling åt pappan i över 40 år. Allt för att bli tillräckligt duktig för att kunna driva restaurangen vidare när Jiro går bort.

I Sverige är det istället nästan fult att sträva mot att bli bäst. Med undantag från några redan etablerade elitidrottare är det få som tycks känna sig bekväma med att berätta att de jobbar mot ständig förbättring och att de vill bli bäst på det de gör. Det är så himla trist. Redan i skolorna hindras barn från att nå sin fulla potential. I arbetslivet är medelmåttighet en dygd, då trampar man inte någon på tårna. Hur ska Sverige som land ens ha en chans framöver? Och när riktigt duktigt folk kommer hit – ingen kan säga att vi bäddar för att låta de bästa lyckas trots brist på såväl sjukvårdspersonal som ingenjörer.

Min huvudpoäng är att Sverige sitter fast i jantelagen och det är synd. Vad skulle hända om vi förändrade vår kultur och slutade vara avundsjuka och missunsamma? Vad är det för fel med att peppa dem som försöker uppnå något och glädjas med dem när det går bra? Inom entreprenörsvärlden har jag hittat mer sånt vilket är uppfriskande. Exempelvis gick jag en kurs (som var kass) men deltagarna där har jag fortfarande kontakt med och i en egen Facebook-grupp kan vi ostört heja på när någon av de andra tar ett steg framåt.

Mer positiv energi behövs. Mer pepp och uppmuntran. Mer förmåga att se alla möjligheter istället för allt som kan gå fel. För skiter sig gör saker ibland och då får man hantera det då. Personligen försöker jag att aldrig ta ut olycka i förskott. Däremot tar jag gärna ut lycka i förskott. För när saker går bra – då får man ju fira två gånger.

Inspiration till att sträva mot ständig förbättring hittar jag också i dokumentärer om balettdansare och i sändningarna från tävlingar i artistisk gymnastik runt om i världen. För även när det går grymt jäkla bra så vet de här personerna att det ändå går att bli ännu lite bättre. Jiro och hans söner vet det också. Och jag med.

Just nu är jag himla glad eftersom jag snart ska åka till flygplatsen och sedan via Finland till Sverige för massor av roligt jobb. Den teoretiska delen av min uppsats är inlämnad, bedömd och försvarad av mig framför institutionsledningen. Resultatet blev 10 av 10, den enda som fick det och därmed klassetta. Men jag vet att det går att bli ännu lite bättre.

german_shepherd.jpg