Tag Archives: tibetaner

Jomsom, Marpha, Kagbeni och Muktinath i Nepal

23 Mar

I måndags tog jag och Sonam ett skakigt propellerplan (Tara Air/Yeti Airlines, bra bolag faktiskt) upp till Jomsom. En flygresa på ca 20 minuter som till fots tar ca 6 dagar. Flög förbi Poon Hill (på bilden nedan). Ganska komiskt, mitt ute i ingenstans står helt plötsligt 45 pers och glor mot himlen. Eller rättare sagt, Annapurna-bergskedjan på andra sidan flygplanet. För ett par år sedan stod jag själv där och kollade på planen på väg norrut. Vi landande säkert men propellerplan, berg och vindar är en ganska läskig kombination.

Väl framme i Jomsom kändes Himalayas toppar väldigt nära. Bilden nedan tog jag från landningsbanan i Jomsom innan vi vandrade iväg söderut mot Marpha.

Vi promenerade genom dalen och kom fram till Marpha på två timmar, kan gå på en om man traskar på men det fanns ju ingen anledning att stressa. Dessutom vandrade jag i converse. Tips från coachen är att ta med vandringsskor/kängor. Jag hade ju inte planerat en vandring så därför saknade jag ”nödvändig” utrustning. Dock skuttar lokalbefolkningen runt i tofflor och flipflops så visst gick det. Mest imponerande var den poliosjuke indiske pilgrimen vi mötte på den branta vägen till Muktinath några dagar senare. Han hoppade fram på kryckor. Med packning.

Vi besökte det tibetanska flyktinglägret utanför Marpha. Ungefär 200 personer bor där och vi välkomnades ordentligt. Bodde över och var med på den lokala skolans idrottsdag. Spännande att se hur livet skiljer sig åt här jämfört med Kathmandu och Pokhara. Att deras liv är hårt råder det ingen tvekan om.

Efter besöket i lägret styrde vi återigen kosan norrut och vandrade förbi Jomsom till Kagbeni. Vägen till Kagbeni sög. Eller, naturen är extremt häftig, som en blandning mellan öken, bergslandskap och månen men vägen var stenig och mina sulor tunna. Den sista dagens vandring gick brant uppför till Muktinath. Ett väldigt speciellt tempel finns att besöka där dit både hinduer och buddhister vallfärdar. Dessutom brinner en evig låga i en bäck inne i ett av dem. Kan inte förklara naturfenomenet men jag förstår varför folk speciellt förr trodde det var något heligt.

Imorse flög vi tillbaka till Pokhara och sedan trängde vi oss in i en minibuss som susade iväg (läs sniglade fram i 40 km/ h medan lastbilar blåste svarta moln av avgaser in genom det öppna fönstret) till Kathmandu där jag nu sitter och njuter av en välförtjänt (?) pizza och ett glas rött.

Annonser

Pokhara, i Himalayas skugga

18 Mar

Pokhara är en liten stad i Nepal och fungerar mest som startpunkt för diverse äventyrliga utfärder. Rafting, paddling, canyoning, paragliding och tusen andra adrenalinstinna påhitt jag inte kan namnen på. Själva staden bjuder inte på mycket tuggmotstånd direkt. Huvudgatan längs Pewa Lake skulle lika gärna kunna vara hämtad från valfri turistort i valfritt land. Riktigt trist med andra ord. Dessutom har det blivit dyrare här och stora grupper i turistbussar flockas likt flugor kring de stora hotellen som också vuxit upp. Inte någon favoritplats för mig således.

Jag har spenderat helgen med att besöka tibetanska settlements utanför stansamt att ordna tillståndet som behövs för att besöka Annapurna- området. I eftermiddag möter jag upp Sonam och tills dess ska jag förbereda och fixa det sista som behövs.

Jämfört med Kathmandu är Pokhara riktigt tropiskt!

Grinden till vandrarhemmet jag bor på.

Hantverk, särskilt mattvävning, blev en försörjningsmöjlighet för tibetaner i exil i Nepal. Numera är souvenirförsäljning vanligast. 

Ny artikel publicerad på Sydasien.se

18 Mar

Min senaste artikel Fredliga Demonstration för Frihet har blivit publicerad hos Sydasien.se nu. Klicka gärna in och läs!

Jakskit och annat väsentligt

11 Mar

Sista kvällen i Indien…för den här gången. Begriper det inte riktigt men det slutar alltid med att jag kommer tillbaka. Lyckas liksom aldrig bli klar med det här landet. Men nu var det inte det jag skulle säga.

Åt precis middag med Tenzin och vi beställde in ett gäng tibetanska rätter plus alkoholfri äppel-öl. Pratade om kulturskillnader, demonstrationen och massa annat. Väldigt intressant och kul. Synd att jag åker nu igen men som tur är finns ju Facebook. Kan hålla med om att det tar död på en del socialt liv hemma men har man vänner runt om i hela världen är det oslagbart.

Men, ibland blir ju saker och ting lite lost in translation. Som idag när jag frågade om tibetanska nomader brukar ha med sig jakost (yakcheese) när de är ute på vandring som jag har fått berättat för mig tidigare. Tenzin håller på att storkna och säger:

-…..nooo…..we don’t eat yakshit!?

Hmmm. Här är en bild på honom från demonstrationen hur som helst:

Förhoppningsvis dyker det upp en liten rapport från mig om demonstrationen på sydasien.se ikväll eller imorn. Håll utkik där. Imorgon bitti flyger jag över till Nepal.

PS. Många hittar hit när de sökt efter Praktisk Projektledning 7 hp på Stockholms Universitet. Kan hälsa att det var den absolut sämsta kurs jag läst i mitt liv. Bara så att ni inte också slösar tid på den. Dessutom är kursmaterialet oerhört sexistiskt.

Intervjuarbetet forsätter…

17 Jun

Hos Learning and Ideas for Tibet fick jag idag ännu en möjlighet att ställa frågor under lektionen i engelsk konversation. Jag frågade bland annat om de värsta problemen i Dharamsala och många påpekade mängden bilar på de smala vägarna, nedskräpningen av miljön och vattenbristen. Jag fråga också vad Dalai Lama betyder för dem personligen och varför tibetanerna behöver honom.

Ett väldigt poetiskt och målande svar på frågan om vad Dalai Lama betyder för dem personligen var:

”To me His Holiness the Dalai Lama is like a parent because his compassion is deep like the ocean. His speech and teachings advise me in my life like the moon shines in darkness.”

Jag kan inte annat än önska att vi i Sverige också hade en sådan förebild och jag måste säga att jag verkligen respekterar Dalai Lamas arbete. Särskilt sådant många inte känner till, som den gradvisa uppbyggnaden av ett demokratiskt system i exil.

Nu på kvällen har molnen hunnit skingras och jag har precis genomfört en gruppintervju med 5 tibetaner födda i Tibet. ”Tenzin” berättade om sin vandring från Kham, östra Tibet, genom Nepal och till Indien. Hon var 10 år och lämnade hela sin familj bakom sig i sökandet efter utbildning i Indien. Hon har nu fått ett stipendium för att studera handel på ett universitet i södra Indien.

Kanske ett passande tillfälle att säga att även jag precis erhållit ett stipendium, denna gång från Helge Ax:son Johnsons Stiftelse för att fortsätta insamlingen av empiri. Denna gång i Nepal. Jag vill passa på att tack så hemskt mycket för denna möjlighet jag nu får till att dyka djupare in i det tibetanska exilsamhället.

Jampa Tenzin och Tibetan Refugee Self Help Center

2 Jun

I Darjeeling besökte jag Tibetan Refugee Self Help Center där ett par hundra tibetanska flyktingar bor och försörjer sig genom försäljning av traditionellt hantverk. Där träffade jag, och intervjuade, Jampa Tenzin som bott där i många många år. Igår när jag satt och läste rapporter och artiklar om det tibetanska exilsamhället kom jag över en artikel där han är med. Riktigt bra artikel för övrigt, läs den här!

(Bilden tog jag i Tibetan Refugee Self- Help Center tidigare i våras. Väldigt fint organiserat och rent var det!)

I min uppsats kommer jag visserligen fokusera på exilsamhället som inte lever i en organiserad bosättning men Jampa var till stor hjälp och berättade mycket om hur tibetaner lever i Darjeeling.

En intervju jag gjort här i Delhi var med en ung kvinnlig student. Det är fascinerande att höra om framtidsplaner och drömmar som minst sagt skiljer sig från en vardag fylld av traditionellt hantverk! Imorn reser jag till Amritsar och sedan vidare till Dharamsala, det ska bli fascinerande att intervjua unga tibetaner där och se om deras planer skiljer sig åt från storstadsborna!

Snapshots from Samyeling

31 Maj

Att finna personer att intervjua har varit knepigare i Delhi, betydligt fler här har sagt nej än i Darjeeling. Det verkar som om många tycker att deras engelska är för dålig och särskilt kvinnorna är blyga vilket är synd. Tack vare en ur personalen på Wongdhen House (som förövrigt rekommenderas, jag bor där) fick jag ett par intervjuer inkluderat en med Tibetan Youth Congress generalsekreterare. Han hade mycket intressant att berätta!

Mitt i Samyeling finns ett tibetanskt tempel, mycket annorlunda mot de hinduiska templen i övriga Delhi. Templet ligger vid ett torg där människor samlas för att umgås, kolla på folk och det är även här som Tibetan Women Association brukar träffas berättar ”Eshi”.

Många här sysslar med hantverk och det finns flera metallverkstäder. Dessvärre har jag sett flera barn som jobbar där, när de egentligen borde vara i skolan.

Samyeling/ Majnu Ka Tilla/ Aruna Nagar/Tibetan Colony- kärt barn har många namn men området är trångbott, husen slitna och renhållningen fungerar dåligt. Om än ändå bättre än tex Old Delhi. Trångboddheten är ett av de värsta problemen säger flera av mina informanter.