Tallinns utkanter fascinerar

Fler bilder från helgen. Ser fram emot kommande fotoprojekt på andra sidan Östersjön. Jag är övertygad om att Kopli kommer växa fram som Tallinns kreativa centrum och jag vill vara där när det händer.

I don’t want to go to sleep either.

Kungliga Operan förlikar sig med gatukonsten genom reklam

Kungliga Operans föreställning Simson och Delila – I konfliktens centrum spelas för sista gången idag den 26 februari. Den bibliska handligen överförs tills dagens konflikt i Israel/ Palestina. Det är dock inte bara handlingen som är aktuell. I reklamkampanjen som omvälvt föreställningen användes illustrationer som bör få etablissemanget att lyfta på ögonbrynen. Allmänhetens reaktioner har däremot varit strålande. Max Larsson von Reybekiel, creative director på Jung von Matt reklambyrå, berättar levande om hur äldre herrar konfronterade dem då kampanjen sattes upp i Stockholm. Och det var inte för att kritisera valet av konstnärligt uttryck. Istället mindes de handligen i operan och ansåg att kopplingen till gatukonsten var fenomenal. Och det stämmer verkligen. Att klassiska kungliga operan vågar ta ett steg från den stereotypa guldinfattade bilden visar att de är redo att modernisera sig. Att Operan öppnar sig mot andra målgrupper än tidigare är givetvis positivt.Stencilen är dessutom tillverkad utifrån ett fotogafi av sångarna i huvudrollerna. Max Larsson von Reybekiel anser att reklamen var passande eftersom det är en spännande opera. Den bör allstå omvälvas av en lika spännande reklam som dessutom bjuder in tidigare missade målgrupper. Kampanjen skapades alltså av reklambyrån Jung von Matt och publicerades efter ett gemensamt beslut mellan Operan och reklambyån.  Illustrationen passar onekligen väl in i sammanhanget och relationen till handlingen i Simson och Delila är slående. Verket är autentiskt och fotograferat på en mur i Israel berättar Louise Stenh, marknadskommunikatör på Kungliga Operan. Ett team från reklambyrån reste ned till Israel/ Palestina med stencilen i hand  och tog sedan hjälp av lokala konstnärer för att spraya upp verket på murar och väggar. Se detta på Operans egen film:  http://www.operan.se/film/simson De lokala konstnärerna tillhör gruppen Legal Action Gallery från Tel Aviv. I deras uppgift ingick att hitta utbombade hus och andra ”legala” platser att måla på samt att spraya upp verken. Dessa fotograferades sedan och användes i kampanjen. http://www.legalactiongallery.com Det var heller inte bara i annonser i dagstidningar som spraymålningen användes. Stencilen sprayades faktiskt direkt på 5-6 busshållplatser runt i Stockholm. Larsson von Reybekiel poängterar dock att färgen som användes var av en något mer lättlöslig typ och att de anlitade en saneringsfirma som tog bort reklamen sedan. Gällande gatukonst i allmänhet anser Larsson von Reybekiel att det givetvis är en konstform men också en olaglig handling. Skattebetalarna bör inte få stå för enskilda personers konstnärliga uttryck. På frågan hur Kungliga Operan ställer sig till dagens debatt kring gatukonst svarar Louise Stenh att de inte har en åsikt. Hon vill heller inte uttala sig hur operan ställer sig till motsvarande verk i den stockholmska stadsbilden. Beroende på vilka föreställningar som i framtiden kommer framföras på operan kan gatukonst- inspirerade illustrationer komma att användas igen. Jung von Matt arbetar förnärvarande med ytterliggare ett projekt som till viss del är gatukonstinspirerat. Kulturministeriet är mycket nyfikna på vilket uttryck den kampanjen kommer ta. Särskilt då Jung von Matt gillar att ta i rejält och inte är rädda att chocka. Se bara på kampanjen utanför Berghs reklamskola. http://www.youtube.com/watch?v=aQD-m9OqskI Ja reklamen är onekligen spännande och snyggt gjord tycker jag. Det är synnerligen viktigt för Kungliga Operan att uppdatera sin image. Opera som kulturarv är mycket viktigt och att  visa vilja att inkludera yngre besökare bidrar till operans fortlevnad. Ur föreställningen Simson och Delila på Kungliga Operan. Bild: Pressbild http://www.operan.se Övriga bilder från Jung von Matt http://www.jvm.se

Skrivet av: Jenny Nilsson   |  2009-02-26 18:18:33   |  Kommentera inlägget (0)

Gatukonst i Indien

(Banksy)

I Indien lever gatukonsten. Sida vid sida med religiösa gudabilder och reklam. Precis som det ska vara. Jag har naturligtvis kameran med mig vart jag än går och kommer börja lägga upp bilder sa fort jag kan. Datorerna har för mycket virus i Varanasi men snart så!

I Sverige är det väldigt populärt med pärlplattor. Det finns inte i Varanasi ännu, istället används mosaik. Sprayfärg forekommer knappt utan vanlig målarfärg dominerar.

Den bästa konsten hittils var ett verk i Udaipur bredvid ett tempel. ”Holy CCTV 24/24” sa den tillhörande texten. Oerhört passande och fyndigt i Indien. Landet där ingen ens drömmer om att kissa mot en vägg med en gudabild på.

Under tiden, passa på att njut av Banksy´s coola konstverk:
http://www.banksy.co.uk/outdoors/horizontal_1.htm

Eller lite svenskt:
http://www.streetart.nu/

Streetart Stockholm

Street art Stockholm är en mycket bra coffe table bok om gatukonst med trevliga bilder och enkel fakta. Boken är skapad av fotografen Benke Carlsson som har mångårig erfarenhet av att fotografera gatukonst. Följ med på en guidad visning av Stockholms gatukonst och bekanta dig med de stora konstnärerna. Eftersom boken producerades 2007 är många av de fotograferade verken borta sedan länge. Dock är charmen med gatukonst just att den ofta är tillfällig. Att hitta, betrakta, fotografera och beundra den är som en skattjakt.

Street art Stockholm är hur som helst en underbar presentbok som får en att längta till vårens nya spaningsturer. Då har de flesta konstnärerna krupit ur idet och ägnar sig återigen till att utsmycka det gråa offentliga rummet.

Carlsson, Benke: Street art Stockholm. Ström, 2007 ISBN 978-91-7126-076-5

Language in street art

Language in street art.  An Evaluation of How Language is used in Urban Intervention Art

An essay by Wilda Nilsson, student of the English Department at Stockholm University.

Through this essay, I will foremost focus on evaluating some of the urban intervention art found in Stockholm, Sweden. By looking closer at some of the works of art and interviewing artist and others within this underground community, I am hoping to find out how and why language is used in this art form. Obviously, this essay will be brief on the subject but hopefully it will lay a useful foundation and inspire others to further their studies in this unexplored field of socio linguistics.

Urban intervention art, usually called street art, is an art form with its roots in the 1970s graffiti culture. During the 1980s, graffitists in New York began to socialise with young talents at the School of Visual Arts. They acquired inspiration from each other and started to experiment with new materials and techniques and suddenly a new art form was born. It spread quickly to capital cities and other major towns across the world. It is illegal in Sweden, but several artists still claim their right to the public areas, such as concrete walls in tunnels and under bridges. According to these people; everybody have a right to express themselves through art, and the Government should not be the only ones to decide which art is good enough to be exhibited. A piece of work, made by one of the numerous underground artists, can be almost anything. From template paintings, stickers, papier-mâché figures to messages made of written words and sentences. These written messages are often misspelled or grammatically wrong with purpose. There are multiple reasons to why this kind of art is preformed and has become as widespread. Those reasons will be examined further below, with emphasis on how the Swedish, as well as the English languages are being used.
To begin with, there is one foremost reason to why the underground artists continue to put artwork on public walls. This is that the artists want to provide the citizens with a counter argument against the increasing commercialism in society nowadays.  According to several street artists, commercials and ads from large companies are thrown at the inhabitants from every direction. There are billboards, hand-outs, posters and many other ways of manipulating the masses through commercial propaganda.It is almost impossible to shield oneself from being brainwashed says Hop Louie on his webpage^. He is one of the artists that work under a pseudonym, and he feels that it is of utmost importance to provide the citizens with art and messages that make people think for themselves. In this case language has a central role; it can be easier for an art viewer to give an emotional response about a few words than analyzing one whole picture.
Therefore, artists provide them with raw material in shape of random words or puns placed strategically around town.

As mentioned above, the type and style of language used in street art is most often simple words or catch phrases. According to Hop Louie, street art is meant to be easy to understand and therefore academic words are seldom used. By using one simple expression, the artist makes it possible for everyone to think about something in particular. For example, Hop Louie once wrote; ”It’s better to eat porridge together than fillet of beef alone” (”Hellre äta gröt tillsammans än oxfilé ensam”). This message is as easy to understand as ”Are you also stressed out?” (Är du också stressed?) which could be found in Norra Länken highway (Karlbergstunneln Norra Länken). Another famous Swedish pseudonym artist is GuiltyGuilty. He or she is editing news bills from evening papers, creating new messages. When posting these on the walls of Stockholm, real unedited news bills are posted as well. This creates confusion and it is sometimes impossible to separate the real ones. With these actions, GuiltyGuilty wants to question what is considered valuable enough to put on the front page, and he/she leaves it up to the citizens to decide.

Concerning the fact of street art being illegal, there is of course one main nemesis of the street art fans. His name is Mikael Söderlund and works as Stockholm City Commissioner at the City Planning and Traffic Division. He has become the instigator of the new laws against vandalism. He has a deep conviction that street art is equal to vandalism such as demolishing cars. The street art artists and other supporters do not agree. Therefore, two artists; PRAO and Hop Louie, started to protest against this law through writing the words ” Micke/ Mikael  Söderlund was here”on walls, benches and other places around Stockholm. Others who insist on decorating Stockholm are the crew ”Stickkontakt”. They are using their knitting talents to create ”knitty grafitti” and in some of the art they have even knitted in ”Mikael Söderlund was here”. Once more, language has been used in street art.

To sum up, language plays an important role in urban intervention art even though most artwork is made up by pictures. According to my sources there are three main areas in which language has a huge impact. First, it is a counter reaction against the increasing commercialism today. Secondly the artists want people to think for themselves and therefore provide them with art that are easy to understand. Finally, street art is used as a protest against certain political decisions. These three conclusions prove that language is indeed being used in street art, and that it has several functions.

 

Images from:

streetartwsr.blogspot.com

 

http://www.gatukonst.se/index.php?id=7574

Street Art i Vientaine, Laos.

Det är inte enkelt att hitta gatukonst som kan tävla med Banksy. Eller for den delen våra framstående svenska gatukonstnärer. Se på Stickkontakt tillexempel. Jag hoppas sommaren 2008s grafittisticknings- hype håller i sig ett bra tag till. Det är inte bara lyktstolparna på Götgatsbacken som värms av konstverken.

Trots allt lyser de glada melonerna i Laos upp min dag när jag befinner mig allför långt från Europas gatukonst scen.

Inspireras:
http://www.streetartstockholm.se/

Mikael Söderlund was here!