I centrala Vilnius ligger Lukiskes. Ett fängelse som började byggas 1901 på samma plats som det tidigare fängelset som då var en del av det ryskregerade Polen (Litauen har en lång polsk historia). Fortfarande sitter fångar där och det blir så paradoxalt att promenera förbi utanför helt fritt. Gardinerna rör sig i vinden innanför de gallerklädda fönsterna och på kyrkan som är en del av fängelsekomplexet finns nästan inga hela rutor kvar.
Under den tyska ockupationstiden under andra världskriget spärrade Gestapo och litauiska Saugumas (säkerhetspolisen) in tusentals judar i fängelset. När Sovjetunionen återockuperade Vilnius år 1944 tog NKVD över fängelset igen och många partisaner från polska Armia Krajowa hölls fångna.
Litauens historia är väldigt komplex, liksom resten av Baltikum och något som gör det ännu svårare är att de inte riktigt vill göra upp med sin egen skuld exempelvis när det handlar om just deportering av judar men även andra frågor. Något som tyvärr även präglar diverse statligt finasierade utställningar och så där. Värt att veta när man besöker museer och sånt här borta.
År 2018 ska fängelset stängas ned säger dem men vi får väl se. Att ytan rent krasst skulle kunna bli bostäder, kontor eller något annat vet man och det tror jag den här staden behöver. Jag hoppas på fina stadskvarter.
Nu måste jag återgå till att formulera ämnet för min masteruppsats och skriva klart inlämningen i metodologi.
Labas vakaras!