”Always look above and beyond yourself. Always try to improve yourself. Always try to improve your craft.”
Citatet kommer från filmen Jiro dreams of sushi (som går att se på Youtube här – rekommenderas!). Filmen handlar om Jiro som är över åttio år men som ändå inte känner att han är så bra på att laga sushi som han skulle kunna bli. Hans restaurang har 3 stjärnor i Michelin-guiden men ändå hittar han varje dag en möjlighet att bli ytterligare lite bättre. Citatet ovan kommer från hans son som gått som lärling åt pappan i över 40 år. Allt för att bli tillräckligt duktig för att kunna driva restaurangen vidare när Jiro går bort.
I Sverige är det istället nästan fult att sträva mot att bli bäst. Med undantag från några redan etablerade elitidrottare är det få som tycks känna sig bekväma med att berätta att de jobbar mot ständig förbättring och att de vill bli bäst på det de gör. Det är så himla trist. Redan i skolorna hindras barn från att nå sin fulla potential. I arbetslivet är medelmåttighet en dygd, då trampar man inte någon på tårna. Hur ska Sverige som land ens ha en chans framöver? Och när riktigt duktigt folk kommer hit – ingen kan säga att vi bäddar för att låta de bästa lyckas trots brist på såväl sjukvårdspersonal som ingenjörer.
Min huvudpoäng är att Sverige sitter fast i jantelagen och det är synd. Vad skulle hända om vi förändrade vår kultur och slutade vara avundsjuka och missunsamma? Vad är det för fel med att peppa dem som försöker uppnå något och glädjas med dem när det går bra? Inom entreprenörsvärlden har jag hittat mer sånt vilket är uppfriskande. Exempelvis gick jag en kurs (som var kass) men deltagarna där har jag fortfarande kontakt med och i en egen Facebook-grupp kan vi ostört heja på när någon av de andra tar ett steg framåt.
Mer positiv energi behövs. Mer pepp och uppmuntran. Mer förmåga att se alla möjligheter istället för allt som kan gå fel. För skiter sig gör saker ibland och då får man hantera det då. Personligen försöker jag att aldrig ta ut olycka i förskott. Däremot tar jag gärna ut lycka i förskott. För när saker går bra – då får man ju fira två gånger.
Inspiration till att sträva mot ständig förbättring hittar jag också i dokumentärer om balettdansare och i sändningarna från tävlingar i artistisk gymnastik runt om i världen. För även när det går grymt jäkla bra så vet de här personerna att det ändå går att bli ännu lite bättre. Jiro och hans söner vet det också. Och jag med.
Just nu är jag himla glad eftersom jag snart ska åka till flygplatsen och sedan via Finland till Sverige för massor av roligt jobb. Den teoretiska delen av min uppsats är inlämnad, bedömd och försvarad av mig framför institutionsledningen. Resultatet blev 10 av 10, den enda som fick det och därmed klassetta. Men jag vet att det går att bli ännu lite bättre.